Cookies

På Vårdgivarguiden använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder cookies.

Läs mer om cookies

Barnhälsovårdens mål

Barnhälsovårdens övergripande mål är att främja barnens hälsa, trygghet och utveckling. Detta uppnås genom att:

  • med utgångspunkt från barnets rättigheter (Barnkonventionen) stödja barnets utveckling
  • ge stöd och råd i föräldraskapet
  • upptäcka och förebygga fysisk och psykisk ohälsa hos barn
  • uppmärksamma och förebygga risker för barn i närmiljö och samhälle
  • alla förskolebarn ska ha tillgång till barnhälsovård och aktivt erbjudas att ansluta sig till barnhälsovårdens program.

Att stödja och råda föräldrar i deras föräldraskap

En viktig uppgift i dagens barnhälsovård bör vara att styrka föräldrarnas tro på sin egen kompetens och intuition. När det gäller barns hälsa och utveckling finns det givetvis mycket kunskap att hämta från experterna – barnhälsovårdspersonalen.

Men hur man utformar sitt föräldraskap i stort är i grunden en existentiell fråga, förankrad i den egna livshistorien och i egna värderingar. Det är således inte en kunskapsfråga som kan formuleras i termer av rätt eller fel. Att stödja föräldrar i ett aktivt föräldraskap förutsätter ett så kallat psykosocialt förhållningssätt från barnhälsovårdspersonalens sida. Det handlar alltså om hur personalen möter föräldrarna.

Personalen tonar i denna del av arbetet ned sitt expertkunnande och stimulerar föräldrarna att finna egna lösningar. Erfarenheten visar att ett sådant arbetssätt i själva verket kräver ett gediget yrkeskunnande och bred erfarenhet av hälsofrågor hos barn.

Handledning och konsultation

Många nyblivna föräldrar har en stor inre osäkerhet. En viktig funktion hos personalen är därför att, inte så mycket i ord som i sin hållning, spegla och bekräfta att föräldrarna "duger", och att de är "tillräckligt bra" föräldrar. Nya program för att ge stöd och vägledning till föräldrar i deras samspel med sina barn samt samtalsmetodik har utvecklats och används inom barnhälsovården.

Förutom en gedigen barnkunskap behöver personalen också en djupgående förståelse för föräldraskapets många gånger komplicerade villkor såväl psykologiskt som socialt. Till detta kommer också en medvetenhet om betydelsen av det egna förhållningssättet och om egna värderingar.

Ett viktigt stöd i den här typen av kvalificerat psykosocialt arbete är tillgång till kontinuerlig handledning och konsultation. Hälsoupplysning är en central del i barnhälsovårdens, BHV:s, uppgifter som förutsätter att föräldrarna aktivt använder BHV-personalens kunskaper.

Det olycksfallsförebyggande arbetet har en framskjuten plats i BHV:s hälsoupplysning. Utbudet av säkerhetsutrustning i hemmet samt för bil och cykel har blivit omfattande och förnyas kontinuerligt, vilket ställer stora krav på personalens kunskaper. Även i detta arbete sker ett växelspel mellan föräldrarnas erfarenheter och experternas utvecklingsarbete där BHV spelar en viktig förmedlande roll.

Att förebygga och upptäcka fysisk och psykisk ohälsa hos barn

Det individinriktade barnhälsovårdsarbetet var till fram emot mitten av 1900 talet framför allt inriktat på att förebygga under- och felnäring, infektionssjukdomar samt på tidig upptäckt av handikapp och "felaktig uppfostran". Sedan dess har en del hälsoproblem minskat eller ändrat karaktär och hälsovårdsarbetet har anpassats därefter.

Det är framför allt de allvarliga infektionssjukdomarna som minskat och vissa barnsjukdomar är dessutom nästan helt försvunna. Å andra sidan har vissa hälsoproblem som till exempel allergier ökat. Bland nya hälsorisker som uppmärksammats på senare år kan till exempel nämnas vissa kostvanor och överdriven solning med ökad risk för bland annat senare cancerutveckling.

I stort sett har barns fysiska hälsa förbättrats till följd av den allmänt förbättrade levnadsstandarden, den medicinska utvecklingen (vacciner, mediciner), bättre folkupplysning samt målinriktade förebyggande hälsoprogram inte minst inom barnhälsovården. Mera komplicerat är området psykisk hälsa respektive ohälsa.

Redan frågan huruvida barns psykiska hälsa förbättrats eller försämrats under de senaste decennierna är svår att entydigt besvara. Klart är att man uppmärksammar psykisk ohälsa hos barn på ett annat sätt än förr, men det är därför inte säkert att hälsoproblemen i sig ökat. De kan ha funnits i samma eller rent av i större omfattning redan tidigare men då skymts av de mera frekventera, påtagligare och potentiellt farligare fysiska hälsoproblemen.

Screening av depression efter förlossning

Klart är dock att de psykiska påfrestningarna ser delvis olika ut för dagens barn jämfört med för några decennier sedan. Att man nu i högre grad uppmärksammar psykiska hälsoproblem kan också bero på att man kunskapsmässigt vet mer både om uppkomstmekanismer och om olika uttrycksformer för problemen och att ambitionsnivån höjts när det gäller att reducera problemen. En viktig skyddsfaktor för barnets psykiska hälsa är utveckling av en trygg anknytning till föräldrarna under spädbarnstiden.

Forskningen lyfter fram att nästan var åttonde nybliven mamma uppvisar tecken på eller har en depression. En sådan påfrestning gör det svårare att samspela med spädbarnet och därmed ökar risken för en otrygg anknytning som en riskfaktor för framtida psykisk ohälsa.

Detta har medfört att barnhälsovården så tidigt som möjligt försöker uppmärksamma spädbarnsfamiljer där mamman visar tecken på depression. Mätinstrumentet som används är Edinburgh Postnatal Depression Scale, EPDS, som är en evidensbaserad metod för screening av depression efter förlossning och görs av BVC-sjuksköterskan. Syftet är att tidigt upptäcka depressiva symtom hos modern samt att vid behov erbjuda stödsamtal eller vid behov remittera till andra instanser.

Att förebygga och uppmärksamma risker för barn i närmiljö och samhälle

Till BHV förs kontinuerligt fakta om hälsotillståndet hos svenska barn och om barnfamiljers situation. En viktig uppgift för BHV bör vara att dokumentera och presentera denna information och därigenom bidra till riktiga bedömningar av hur barnens uppväxtförhållanden påverkar deras hälsa och utveckling.

På detta sätt kan såväl personalens yrkesmässiga bedömningar som föräldrarnas erfarenheter föras vidare till beslutsfattare och även delas med andra samhällsinstitutioner som har möjlighet att påverka uppväxtmiljön.

Exempel på frågor som är aktuella

  • Närmiljöns utformning ur barnsäkerhetssynpunkt.
  • Barnomsorgens utformning och hur den harmonierar med barnens och barnfamiljernas behov.
  • Det kulturella, inklusive massmediala, utbudet och dess påverkan på barnets utveckling.
  • Livsstilsfrågor som gäller matvanor, rörelse, rökning och alkohol.

Personalen bör i sådana frågor vara beredd att ställa upp för att försvara barnets integritet och rätt, både i individuella fall och när det gäller barnen som grupp.

Denna princip för arbetet är en naturlig följd av barnhälsovårdspersonalens särskilda ansvar, att i samarbete med föräldrarna, arbeta med barnet som uppdragsgivare. För att BHV på ett slagkraftigt sätt ska kunna värna om barnens hälsa, trygghet och utveckling krävs att kunskaper från det lokala arbetet sammanställs.

Detta är en uppgift för landstingets barnhälsovårdsenheter. Årliga sammanställningar belyser till exempel amningsfrekvens, genomförda vaccinationer och resultat av genomförda screeningundersökningar avseende barns fysiska och psykosociala hälsa.