Cookies

På Vårdgivarguiden använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder cookies.

Läs mer om cookies

Ungefär 20 procent av alla gravida upplever någon form av rädsla relaterat till förlossningen. Rädslan kan innebära allt från en lättare oro till fobi med funktionssvikt hos kvinnan. Av de som fött barn drabbas ungefär två procent av posttraumatiskt stressyndrom, vilket kan skapa rädsla inför kommande förlossningar.

Rädslan graderas i 3 nivåer

  1. Lätt (oro) Kan prata om förlossningen utan ångest. Tar till sig information muntligt och i skrift. Följsam till kroppens förändring under graviditeten. Lugnas vid samtal om förlossningen.
  2. Måttlig (rädsla) Visar ångest vid samtal om förlossningen. Tänker ofta på förlossningen, har svårt att se sig själv föda. Har negativa föreställningar om hur en förlossning går till och även om hur sjukvården fungerar.
  3. Svår (skräck) Visar ångest vid samtal om förlossningen och undviker helst att tala om den eller tänka på den. Kan inte se förlossningsbilder. Har svårt att sova, vaknar på nätterna med ångest. Kan fungera i arbetslivet när tankarna helt upptas av annat. Gråter ofta hemma. Svårigheter att koncentrera sig förekommer också. Tror sig inte alls om att kunna föda. Undviker också ofta att förbereda barnets ankomst. Skjutit upp att bli gravid, ibland genomgått abort på grund av rädslan.

Handläggning inom mödrahälsovården

Alla barnmorskor och läkare inom mödrahälsovården ska genom samtal kunna bedöma graden av förlossningsrädsla, erbjuda saklig medicinsk information och vid behov remittera vidare till nästa nivå. Vid inskrivningsbesöket och efter rutinultraljud ska barnmorskan fråga kvinnan hur hon känner inför graviditeten och förlossningen. Så snart en kvinna uttrycker rädsla för förlossningen eller önskar kejsarsnitt bör utökat samtalsstöd ges och VAS-skattning av graden av rädsla utföras. VAS-skattning av rädslan görs på en skala från 0-10 vilket är ett grovt men bra mått som kan hjälpa oss förstå hur rädd en kvinna är. VAS 0 = ingen rädsla, VAS 10 = panik/svår ångest.

VAS 0-5: ordinarie föräldrautbildning råd och stöd
VAS 6-7: extra stöd i första hand ska ske på barnmorskemottagningen. . Om rädslan inte minskar remiss till Kvinnoklinikens samtalsmottagning
VAS 8-10: remiss till samtalsmottagningen

Frågor att ställa vid inskrivningen och efter rutinultraljud:

Hur ser du på kommande förlossningen ? Vilka tankar har du? Hur pass rädd är du för förlossningen på en skala mellan, inte det minsta och så rädd som man över huvud taget kan vara? Grad 6-10 bör få följdfrågor enligt ovan och planering.

Diagnostik och handläggning

Förlossningsrädslan kan delas in i primär rädsla vilket innebär att kvinnan har en rädsla under sin första graviditet eller redan före graviditeten och sekundär rädsla vilket innebär att kvinnan utvecklar rädsla efter tidigare förlossning.

Primär förlossningsrädsla
Lätt

  • Samtal med MHV-barnmorskan inom basprogrammet
  • Förlossningsförberedelse inom föräldrautbildningen

Måttlig

  • Samtal med MHV-barnmorska efter screeningultraljud eller när behov uppkommer.
  • Eventuellt samtal med läkare på barnmorskemottagningen för planering av förlossning och tiden efter.
  • Remiss till samtalsmottagning i graviditetsvecka 24-28 om ytterligare stöd behövs.

Svår

  • Till mödravårdsläkare för bedömning av psykisk sjuklighet och eventuell remiss till psykiatrisk öppenvårdsmottagning.
  • Remiss till samtalsmottagning tidigt i graviditeten oberoende av eventuella önskemål angående förlossningssätt.

Sekundär förlossningsrädsla
Lätt

  • Om tidigare PN, förlossningsgenomgång med barnmorska.
  • Om tidigare komplicerad förlossning eventuellt till läkare på barnmorskemottagningen för genomgång av tidigare förlossningar och planering av kommande förlossning och tiden efter.

Måttlig

  • Till läkare på barnmorskemottagningen för genomgång och bedömning av tidigare komplicerad förlossning och planering inför förlossningen och tiden efter.
  • Samtal med barnmorska efter screeningultraljud eller när behov uppkommer.
  • Eventuell remiss till samtalsmottagning i graviditetsvecka 24-28 för möjlighet till bearbetning av tidigare svår förlossningsupplevelse och vid behov av förlossningsplanering av barnmorska/läkare på samtalsmottagning

Svår

  • Till läkare på barnmorskemottagning för bedömning av tidigare komplicerad förlossning och ställningstagande till remittering till öppenvårdspsykiatrisk mottagning och planering av förlossningen och tiden efter.
  • Remiss till samtalsmottagning i tidig graviditet vid behov av bearbetning av svår förlossningsupplevelse och vid behov av förlossningsplanering på samtalsmottagning.

Remiss till Spec-MVC om tidigare kejsarsnitt och önskemål om sectio.

Mall för remiss

Diagnos

Primär (hos 0-para) eller sekundär förlossningsrädsla, måttlig eller svår.

Önskad undersökning/åtgärd

Stödamtal/ Förlossningsplanering/ Ställningstagande till sectio.

Anamnes 

  • Paritet, ålder, BPU
  • Obstetrisk anamnes, annan sjuklighet
  • Tidigare traumatisk förlossningsupplevelse
  • Aktuell eller tidigare psykisk sjukdom
  • Aktuell stödkontakt exempelvis psykolog, psykiatrikontakt
  • Eventuella uttalade önskemål om förlossningssätt
  • Vad man redan gjort inom mödrahälsovården
  • Skattad förlossningsrädsla enligt VAS skala 0-10 (0= ingen rädsla 10= panik/svår ångest)

Uppföljning

Viktigt att i samband med eftervårdsbesök på barnmorskemottagning, fråga efter förlossningsupplevelsen för de som uttryckt förlossningsrädsla och för de som genomgått akut kejsarsnitt, sugklocka (VE) eller annan komplicerad förlossning.

Krisreaktion efter svår förlossningsupplevelse

Föreslå kontakt med förlösande team. Remiss till samtalsmottaging eller BHV-psykolog.

 

Utfärdat: 2015-01-15
Reviderat: 2016-12-15
Gäller tills vidare