Cookies

På Vårdgivarguiden använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder cookies.

Läs mer om cookies

Klamydia ingår som en allmänfarlig sjukdom i smittskyddslagen (SFS 2004:168). Allmänfarliga sjukdomar definieras i lagtexten som smittsamma sjukdomar som kan vara livshotande, innebära långvarig sjukdom eller svårt lidande eller medföra andra allvarliga konsekvenser och där det finns möjlighet att förebygga smittspridning genom åtgärder som riktas till den smittade.

Klamydia, som inte är en livshotande sjukdom, finns med som allmänfarlig sjukdom på grund av att den kan ge allvarliga konsekvenser (t.ex. sterilitet) om inte smittspårning genomförs och diagnos kan ställas. Att klamydia är en allmänfarlig sjukdom ger den en speciell status i smittskyddslagen.

  • Undersökning, vård och behandling samt läkemedel som är ägnad att minska risken för smittspridning är gratis för patienten inom landstingets hälso- och sjukvård. Skulle det kosta pengar att gå och testa sig för klamydia kanske färre skulle göra det.
  • I och med att klamydia är en allmänfarlig sjukdom kan också smittskyddslagen tvångsbestämmelser tillämpas på personer som t.ex. misstänks ha en klamydiainfektion men som inte vill provta sig. Det finns även en skyldighet för en person som är smittad av klamydia att medverka vid smittspårning.

Provtagning

En person är enligt smittskyddslagens bestämmelser tvingad att gå och provta sig om han eller hon vet eller har anledning att misstänka att han/hon bär på klamydia eller annan allmänfarlig sjukdom. Skäl att anta eller misstänka att man är smittad kan vara t.ex.

  • då man har symtom som är typiska för sjukdomen
  • då man utsatts för risk att smittas av någon som man vet eller får reda på är smittad
  • om man underrättas om att smitta kan ha överförts i ett smittspårningsärende

Vid alla dessa tillfället är man tvungen att gå och provta sig omgående (3 kap. 1 § SmL). Om man inte gör det har den mottagning som genomfört partnerspårningen en skyldighet att anmäla de som inte kommer för provtagning till smittskyddsläkaren. Om man således får ett brev från en ungdomsmottagning om att man är uppgiven som kontakt i en partnerspårning och inte provtar sig, kommer den personen att bli anmäld till smittskyddsläkaren i Stockholms län (3 kap 6 § SmL).

Smittskyddsläkarens personal skall när de fått anmälan försöka få personen att gå till en läkare. Det gör smittskyddsläkaren genom brev, telefonsamtal och ibland hembesök. Om personen trots uppmaningar från smittskyddsläkaren inte går för provtagning kan smittskyddsläkaren ansöka om tvångsprovtagning hos länsrätten (3 kap. 2 § SmL).

Skyldighet att följa förhållningsregler

Den som bär på eller misstänks bära på en allmänfarlig sjukdom skall erhålla förhållningsregler av sin behandlande läkare i syfte att hindra smittspridning (4 kap. 2 § SmL). Förhållningsreglerna kan gälla att patienten måste komma på återbesök till sin behandlande läkare, att han/hon måste tillämpa säker sex, dvs. använda kondom och informera sin partner vid sexuell kontakt. Under antibiotikabehandlingen mot klamydia råder avhållsamhet mot sex.

Om patienten inte följer de förhållningsregler han fått kan anmälan göras till Smittskyddsläkaren av behandlande läkare. Patienten skall få sina förhållningsregler både muntligen och skriftligen.

Smittspårning / partnerspårning

Partnerspårning är ett mycket viktigt redskap för att bekämpa ökningen av klamydia. Varje behandlande läkare har en skyldighet att genomföra partnerspårning med person som har klamydia eller misstänks ha klamydia. Anledningen till att man ser med så stor vikt på partnerspårning är att klamydia ofta inte har symtom samt att snabb upptäckt och behandling förhindrar allvarliga biverkningar som t.ex. sterilitet.

På samma sätt som en läkare har en skyldighet att genomföra en smittspårning har en patient som har klamydia eller som misstänks vara smittad en skyldighet att delta i en smittspårning. (3 kap. 4 § SmL). Syftet är att patienten skall uppge de kontakter som han/hon haft under en viss tid. Alla uppgifter som patienten lämnar till partnerspåraren är skyddad av hälso- och sjukvårdssekretessen som är mycket sträng (7 kap. 1 § SekrL). Ingen av de personer som man uppger i en smittspårning har möjlighet att få reda på vem som uppgav dem.

Kontaktperson

Fördjupning