Cookies

På Vårdgivarguiden använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder cookies.

Läs mer om cookies

Enligt smittskyddslagen (2004:168) har patienter med en konstaterad eller misstänkt allmänfarlig sjukdom rätt till kostnadsfri undersökning, vård och behandling om den behandlande läkaren bedömer att risken för smittspridning minskar. Det är patientens behandlande läkare som ska göra bedömningen om patienten har rätt till kostnadsfrihet, d.v.s. om undersökning, vård eller behandling medför att smittrisken av den allmänfarliga sjukdomen minskar.

I ett Meddelandeblad från juni 2005 har Socialstyrelsen utvecklat vad som menas med ovanstående. I detta ges ett antal exempel.

Kostnadsfria läkemedel

För läkemedel gäller kostnadsfriheten även om behandlingen primärt inte är avsett för att minska smittsamheten, utan där detta är en "positiv" sidoeffekt av denna. Däremot gäller inte kostnadsfrihet för läkemedel som indirekt påverkar smittsamheten genom t.ex. att förbättra patientens följsamhet till förhållningsregler. Socialstyrelsen har inte velat specificera vilka läkemedel som kan skrivas ut "kostnadsfritt enligt Smittskyddslagen".

Smittskyddsläkaren i Stockholms län gör bedömningen att kostnadsfrihet enl. smittskyddslagen bara kan bli aktuellt för de läkemedel som tillhör grupperna antibiotika, antivirala läkemedel, samt interferon vid behandling av infektionssjukdom. Kostnadsfrihet för dessa läkemedel gäller när de minskar risken för smittspridning av en konstaterad eller misstänkt allmänfarlig sjukdom. Till gruppen "misstänkt allmänfarlig sjukdom" är det rimligt att t.ex. även inkludera behandling av latent tuberkulos till barn och andra med ökad risk för utveckling av aktiv tuberkulos.

Kostnadsfri undersökning och vård

1. Förstagångsbesök vid misstänkt eller konstaterad allmänfarlig sjukdom

När det gäller undersökning och vård är det viktigt att kostnadsfriheten tillämpas generöst vid förstagångsbesök där det finns en rimlig klinisk eller epidemiologisk misstanke om att en patient lider av en allmänfarlig sjukdom. Skälet till detta är att främja att personer som kan sprida smitta söker sjukvård.

2. Återbesök vid misstänkt eller konstaterad allmänfarlig sjukdom

Vid den fortsatta handläggningen av en misstänkt eller konstaterad allmänfarlig sjukdom gäller fortsatt kostnadsfrihet för besök och åtgärder som läkaren bedömer kan medföra minskad risk för smittspridning. Inte bara kontroller eller aktiv behandling av smittsamhet innefattas i det som ska vara kostnadsfritt, utan också uppföljning av de praktiska råd och förhållningsregler som patienten fått för att minska smittsamheten. Det senare gäller även när detta inte är huvudorsaken till besöket. Som exempel kan nämnas att en patient med kronisk smittsam hepatit regelbundet ska kontrolleras av sin läkare, bl.a. för att få uppföljning av sina förhållningsregler, och att dessa besök då är kostnadsfria även om huvudorsaken till besöket skulle vara rent medicinsk.

Kostnadsfrihet för viss profylaktisk behandling

I vissa fall kan det finnas behov av profylaxbehandling då risksituationer för överförande av smitta inträffat. Frågan är då om provtagning och behandling skall betalas av kostnadsfriheten enligt smittskyddslagen vid allmänfarlig sjukdom eller betalas av patienten själv. Smittskyddsläkaren har inriktat sig på två olika typer av situationer då profylaxbehanding kan bli aktuellt.

1. Stickskador i Hälso- och sjukvården

Den första gäller kostandsfrihet för personal vid sticktillbud. Enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2005:1) är det respektive arbetsgivare som skall stå för alla kostnader när arbetstagaren har utsatt sig för smitta i arbetet.

2. Person som varit utsatt för en allmänfarlig sjukdom

Profylaxbehandling kan vara aktuellt då en person i efterhand fått reda på att han/hon varit utsatt för en allmänfarlig sjukdom, t.ex. hiv. Den fråga behandlande läkare, som avgör om skäl för kostnadsfrihet föreligger, har att ta ställning till är om profylaktisk behandling "minskar risken för smittspridning" (7:2 SmL). Avgörande för denna bedömning torde vara smittrisken i den aktuella situationen eftersom utgångspunkten är att allmän profylax inte är kostnadsfri. För kostnadsfrihet bör det finnas en reell smittrisk, d v s utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet skall en konstaterad smittad person ha riskerat överföra en allmänfarlig sjukdom/smitta till den aktuella patienten. Utifrån denna vetskap är profylaxbehandling att betrakta som behandling av en smitta.

Av ovanstående framgår att det är den behandlande läkaren som skall bedöma om ett läkemedel i det enskilda fallet minskar risken för smittspridning eller om undersökning, vård och behandling är motiverad av samma skäl. Detta kan naturligtvis ibland vara svårt att avgöra, speciellt om läkaren ifråga inte regelmässigt handlägger patienter med allmänfarliga sjukdomar och därmed inte har specialkunskaper inom området. Vid problem med att bedöma dessa frågor bör därför kontakt tas med länets smittskyddsläkare som bl.a. har till uppgift att vara ett stöd för den enskilde läkaren i enskilda fall som gäller ovan redovisade situationer eller andra situationer där det är svårt att se om kostnadsfriheten gäller.

Kontaktperson

Fördjupning