Cookies

På Vårdgivarguiden använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder cookies.

Läs mer om cookies

Anemi

Akut eller kronisk anemi kan orsaka försämrad angina pectoris eller utlösa ett akut koronart syndrom. Orsak till anemin bör kartläggas parallellt med utredning och behandling av kranskärlssjukdomen.

Vid blödning efter insättning av antikoagulantia, måste risken med blödningen ställas mot risken att sätta ut den trombocythämmande behandlingen. Blodtransfusion vid AKS är kopplat till sämre prognos oberoende av blödningsgrad och gällande riktlinjer avråder från transfusion hos cirkulatoriskt stabil patient utan tecken på myokardischemi, vid hemoglobin >80 g/l. Vid allvarlig blödning eller vid tecken på pågående ischemi/sviktande cirkulation och Hb <100 g/l, bör dock blodtransfusion övervägas.

Tromboemboli profylax

Lågmolekylärt heparin (inj enoxaparin 40 mg x 1 sc) kan ges vid immobilisering >2 dygn och pågår tills patienten är fullt mobiliserad. Patient med temporär pacemaker ska också erhålla trombosprofylax.

I fall med hög risk för embolier ger man lågmolekylärt heparin (inj enoxaparin 1,5 mg/kg x 1 sc alternativt 1 mg/kg x 2 sc) parallellt med warfarintitrering. Detta gäller främst patienter med stor infarkt, Q-vågsinfarkt inom framväggen, påvisad mural tromb eller förmaksflimmer. Om njursvikt (eGFR <30 ml/min) föreligger bör dosreducering övervägas.

Hypertoni

Vid akut kranskärlssjukdom och högt systoliskt blodtryck, trots iv + po betablockad överväges tilläggsbehandling med:

  1. ACE-hämmare och/eller kalciumblockad.
  2. Nitroglycerin sublingualt eller som infusion.
  3. Inj furosemid 20-40 mg iv, vid tecken på hjärtsvikt.

Diabetes mellitus-hyperglykemi

P-glukos bestämmes vid ankomsten till HIA samt sedan 2-6(-12) gånger/dygn beroende på svårighetsgrad och labilitet. Vid typ 1-diabetes kontrolleras U-ketoner. Bestämning av HbA1c görs under första dygnet för kartläggning av metabol status.

Behandling vid diabetes mellitus eller hyperglykemi

Metformin utsätts på grund av risk för metabola komplikationer vid koronarangiografi. Sulfonylurea kan bibehållas även vid eventuell insulinbehandling. Kontrollera P-glukos ≥4 gånger per dygn. Upprepade fP-glukos >11 mmol/l bör behandlas antingen med insulininfusion eller med insulinschema enligt lokalt vårdprogram. Eftersträva normoglykemisk kontroll. Detta gäller även tidigare insulinbehandlad patient, för vilken insulinbehovet första dygnen ofta ökar 1,5-2 gånger. Observera att S-kalium sjunker vid insulinbehandling. För specifik behandling, se lokalt vårdprogram.

Handläggning efter akutskedet

Ingen tidigare känd diabetes. Kontrollera fP-glukos första morgonen. Om upprepade P-glukos >11 mmol/l, kontrolleras HbA1c och diabeteskonsult kontaktas för ställningstagande till medicinering och fortsatt uppföljning via diabetesmottagning eller primärvård. Om förhöjt värde vid inkomst men normal dag 2 i fastande, alternativt lätt förhöjt även i fastande kan peroral glukosbelastning (OGTT) göras innan hemgång för att upptäcka nedsatt glukostolerans alternativt diabetes. Utförs dag 4 för att undvika falskt positivt svar. Är OGTT patologisk följs patienten upp via diabetesmottagning alternativt primärvård. Råd ges om diet och livsstilsförändringar i form av motion och viktreduktion.

Tidigare känd och behandlad diabetes

Avvakta med perorala antidiabetika förutom sulfonylurea om angiografi planeras. Därefter, återinsättes tidigare peroral behandling. Återinsättning av metformin sker efter kreatininkontroll och tidigast två dygn efter röntgenkontrastmedel. Följ P-glukos. Behandlingsmål fP-glukos <6,0 mmol/l respektive <7,8 mmol/l postprandiellt. Justera eventuellt insulinbehandling vid behov.

Handläggning av diabetes mellitus vid utskrivning

Om patient med känd eller nyupptäckt diabetes har otillfredställande metabol kontroll finns behov av inledande eller intensifierad behandling, oberoende av tidigare terapi. Remiss till diabetesdagvård bör övervägas.