Cookies

På Vårdgivarguiden använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder cookies.

Läs mer om cookies

Bakgrund

Synkope, eller svimning, är en vanlig orsak till att patienter söker sjukvård och medför ofta inläggning på sjukhus. Synkope definieras som övergående, självterminerande medvetandeförlust och termen skall endast användas vid kortvarig medvetandeförlust orsakad av övergående cerebral hypoperfusion/anoxi. Om annan orsak till medvetanderubbning föreligger (t ex epilepsi, intoxikationer, metabola rubbningar) skall företrädesvis termen ”övergående medvetandeförlust” (T-LOC=Transitory loss of consciousness) användas.

Det är viktigt att identifiera bakomliggande orsak till synkope och i synnerhet identifiera de med kardiell synkope då mortaliteten i denna grupp är hög, 18–30 % under första året.

Klassificering

1. Kardiell synkope

  • Arytmi (brady/taky)
  • Strukturell hjärtsjukdom

2. Neurogen/reflexmedierad synkope:
Synkope till följd av reflexmedierad vasodilatation och/eller bradykardi/asystoli:

  • Vasovagal, ffa vanligt hos yngre individer.
  • Situationsutlöst.
  • Karotissinussyndrom, ffa förekommande hos individer >40 år.
  • Atypiska former, t ex glossofaryngeus neuralgi

3. Ortostatisk synkope
Läkemedelsutlöst eller till följd av autonom dysfunktion.

4. Steal syndrom
Hjärnstamsischemi med drop attack till följd av stenos i asubclavia – mycket ovanligt.

Basal utredning:

Bör göras på samtliga patienter som söker akut på grund av synkope.

  • Anamnes och status
    Utlösande faktorer, position, ev prodromer, aktivitet vid händelsen. Förekomst av palpitationer. Tidigare sjukdomar. Statusfynd talande för underliggande hjärtsjukdom. Fullständigt neurologstatus.
  • Ortostatiskt blodtryck
    Kontroll av blodtryck och puls varje minut (under minst 6 min). Ortostatism föreligger vid blodtrycksfall till under 90 mmHg eller fall med >20 mmHg efter 3 min i stående med eller utan symtom. Pulsreaktionen skall alltid anges.
  • EKG
    Fynd som skall inge misstanke om kardiell synkope:
    • VT eller paroxysmal SVT.
    • Bifascikulärt block, dvs vänstersidigt skänkelblock eller kombinationen högersidigt skänkelblock + vänster främre eller bakre hemiblock.
    • Intraventrikulärt block med QRS-bredd ≥120 msek.
    • Sinusbradykardi (<50 slag/min). SA block eller pauser ≥3 sek i avsaknad av negativt kronotropt läkemedel.
    • AV block I, II och III.
    • Preexcitation med deltavåg.
    • Lång- eller kort QT-tid.
    • Negativa T-vågor i högersidiga avledningar eller epsilonvågor som kan indikera ARVC (arytmogen högerkammar kardiomyopati).
    • PM/ICD dysfunktion (exit block).
  • Kemlab
    Ospecifikt för synkope och används för att utesluta eller bekräfta annan underliggande orsak till medvetandeförlust.

Fortsatt utredning

Patienter med hög risk för kardiell synkope (se EGSYS score), bör initialt utredas inneliggande och följande undersökningar bör övervägas:

  • Telemetri och vid fortsatt utredning REVEAL dosa (inplanterbar looprecorder).
  • EKO bör göras på alla med misstänkt kardiell synkope.
  • Arbetsprov vid misstanke om underliggande ischemi eller vid synkope i anslutning till ansträngning.
  • Elektrofysiologisk utredning, noninvasiv eller invasiv.

EGSYS score används med fördel för att identifiera högriskpatienter där sannolikheten för kardiell synkope är hög:

EGSYS score 
Hjärtklappning före synkope + 4
Patologiskt EKG o/e hjärtsjukdom + 3
Synkope under ansträngning + 3
Synkope i liggande + 2
Autonoma prodromer - 1
Utlösande faktor - 1

Om EGSYS ≥ 3, misstänk kardiell orsak och överväg inneliggande utredning. Ställningstagande till fortsatt bilkörning skall alltid göras vid misstänkt kardiell synkope.

Fortsatt utredning avseende neurogen/reflexmedierad synkope:

Anamnesen är vanligtvis vägledande och många gånger tillräcklig för att ställa diagnos. Om fortsatt utredning är aktuell kan denna vanligen göras polikliniskt.

  • TILT test bör övervägas vid misstanke om neurogen synkope där kliniken är atypisk, eller vid upprepad synkope av oklar genes. Kan även användas för patientutbildning.
  • Carotis sinus massage bör göras på patienter >40 år med misstänkt neurogen synkope, auskultera karotider innan, kontraindicerat vid känd karotisstenos. Bör utföras både i liggande och stående med kontinuerlig EKG registrering. Görs med fördel i anslutning till TILT.

Behandling

Kardiell synkope
Beroende på underliggande orsak.

Neurogen/reflexmedierad synkope
Framför allt informera om dess benigna karaktär.  Upplys om eventuell utlösande  faktorer.  Undervisa i counter pressure movements (aktivering av muskelpumpen med ”leg/arm crossing”). Pacemaker kan bli aktuellt i en liten väl selekterad grupp med uttalad kardioinhibitorisk komponent, i kombination med frekventa svimningar och avsaknad av förkänningar och risk för trauma.

Ortostatisk synkope
Se över pågående läkemedelsbehandling och revidera vid behov. Överväg kompressionsstrumpor, extra salt och vätskeintag. Vid uttalad ortostatism med underliggande autonom rubbning kan, i samråd med neurolog, låg dos mineralkortikoid övervägas. Kräver noggrann blodtryckskontroll.