Cookies

På Vårdgivarguiden använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder cookies.

Läs mer om cookies

Särskilda boendeformer, daglig verksamhet, sjukvårdsinrättningar och skolor förväntas, oberoende av huvudmannaskap och driftform, vara inredda och utrustade så att miljön motsvarar normala behov för dem som bor eller vistas där. Vårdgivaren eller den som ansvarar för verksamheten ansvarar för att bekosta grundutrustning i verksamheten.

Det går att förskriva personliga hjälpmedel till personer som vistas på sjukhus, i särskild boendeform eller daglig verksamhet. För en person som är bosatt inom särskilda boendeformer har kommunen ansvar för vissa hjälpmedel. Särskilt boende är individuellt behovsprövat med stöd av socialtjänstlagen eller lagen om stöd och service, LSS.

I särskilda boendeformer

Ansvarsfördelningen regleras i en överenskommelse mellan Stockholms läns landsting och Kommunförbundet i Stockholms län, den grundar sig i bland annat skollagen och hälso- och sjukvårdslagen. Inom äldreomsorgens särskilda boendeformer är det kommunen som ansvarar för sängar, lyftar, duschstolar på hjul/duschvagn, bashjälpmedel och antidecubitusmadrasser för att förebygga trycksår.

Det ekonomiska ansvaret för transportrullstolar ligger hos kommunen, liksom vissa kostnader för komfortrullstolar. Kommunen ansvarar också för inkontinens och näringsprodukter, förbands- och sjukvårdsartiklar och kompressionsmaterial. Personligt förskrivna hjälpmedel ansvarar däremot landstinget för som t ex kommunikationshjälpmedel, hjälpmedel vid hörsel- och synnedsättning, elrullstolar som brukaren själv kör, diabetesmaterial och ortopedtekniska hjälpmedel. Inom kommunens bostäder med särskild service enligt SoL, exklusive särskilda boenden för äldre, ansvarar kommunen för arbetstekniska hjälpmedel så som samtliga typer av lyftar och duschvagnar, liksom för inkontinenshjälpmedel. Landstinget ansvarar i sin tur för övriga personligt förskrivna hjälpmedel och bekostar testmaterial vid diabetes.

Hjälpmedel i daglig verksamhet

Kommunerna har ansvar för att det i daglig verksamhet finns den utrustning och de hjälpmedel som krävs för att personer ska kunna vistas och delta i arbetet.

Utöver förteckningarna av hjälpmedel på ISO-kodsnivå gäller följande för hjälpmedel i bostad med särskild service och daglig verksamhet enligt LSS:

Landstinget har kostnadsansvar:

  • för hjälpmedel till barn och ungdomar till och med 17 år
  • för personligt förskrivna hjälpmedel inom områdena hörsel- och synhjälpmedel, ortopedtekniska samt kosmetiska hjälpmedel för alla åldrar
  • för testmaterial vid diabetes och förskrivningsansvar för näringsprodukter
  • för hjälpmedel som är specialanpassade för den enskilda brukaren. Specialanpassning innebär att hjälpmedlet ska märkas "Specialanpassad produkt" och inte ska bära CE-märket enligt Läkemedelsverkets författningssamling, LVFS 2003:11 om Medicintekniska produkter.

Kommunen har kostnads- och förskrivningsansvar för:

  • inkontinenshjälpmedel
  • materiel för sårvård
  • kompressionsmateriel

I arbetet

Arbetshjälpmedel är produkter som en person med funktionsnedsättning behöver på grund av behoven på sin arbetsplats, men normalt inte behöver i det dagliga livet. Arbetshjälpmedel bekostas av arbetsgivaren, försäkringskassan eller arbetsförmedlingen.

I skolan

Kommuner och landsting har ett delat ansvar för att barn och elever med funktionsnedsättning ska få tillgång till de hjälpmedel de behöver i skolan. Ansvarsfördelningen finns reglerad i en överenskommelse mellan Stockholms läns landsting och Kommunförbundet i Stockholms län, vilken grundar sig i bland annat skollagen och hälso- och sjukvårdslagen. Kort kan man säga att landstinget ansvarar för att tillhandahålla personliga hjälpmedel för elever med funktionsnedsättning såväl i grundskolan, gymnasieskolan och den statliga och kommunala vuxenutbildningen som i högskolan. Läromedel, pedagogiska hjälpmedel och lokalanpassning ingår däremot i skolans (kommunens) ansvarsuppgifter. Det kan dock uppstå situationer om var ansvarsgränsen går då en och samma produkt kan fungera som personligt eller pedagogiskt hjälpmedel, läromedel eller utrustning. Ett exempel på det är datorprogram.

I skolor med regelbunden undervisning av elever med funktionsnedsättning ska miljön vara både utformad och utrustad på ett sätt som inte kräver återkommande individuell hjälpmedelsförskrivning. Det ansvaret ligger på skolhuvudmannen/kommunen. Ansvarsfördelningen finns reglerad i en överenskommelse mellan Stockholms läns landsting och Kommunförbundet i Stockholms län.

Förskolor och specialskolor

För förskolor gäller att de ska vara inredda och utrustade så att miljön motsvarar behoven för dem som vistas där. Det är kommunerna som bär ansvaret för hjälpmedel inom den kommunala förskolan.

I statliga specialskolor för personer med dövhet, hörselnedsättning eller dövblindhet får eleverna hjälpmedel för sina skolbehov via respektive skola. Det ekonomiska ansvaret ligger dock hos Specialpedagogiska skolmyndigheten, som fördelar pengar till respektive skola.

Folkhögskolan omfattas inte av landstingets ansvar för hjälpmedel.

Vid läkemedelstillförsel

Apoteken ansvarar för hjälpmedel för läkemedelstillförsel, till exempel inhalatorer.

Sex och samlevnad

Hjälpmedel för sex kan inte förskrivas som hjälpmedel.

För mer information se