Cookies

På Vårdgivarguiden använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder cookies.

Läs mer om cookies

Så här har det gått till:

Upphandlingen och anbud

Under 2014 gjorde hälso- och sjukvårdsförvaltningen en ny upphandling av olika typer av förbrukningshjälpmedel. Upphandlingen var en så kallad funktionsupphandling. Det vill säga att landstinget efterfrågar en funktionalitet till exempel behov av kompression för ben eller arm utan att precisera vilka exakta produkter som ska användas.
För varje funktion kan det förekomma många olika produkter som kan lösa ett och samma funktionsproblem. Till exempel kan en mängd olika typer av stödstrumpor behövas.

Varje funktion delas sedan upp i två olika sortimentsgrupper, ett förstahandsval och ett andrahandsval. Sortimentet inom förstahandsvalet ska täcka behovet för minst 91 procent av länets invånare som har behov av den funktionen. Men för ett fåtal som har särskilda behov krävs ett mer individualiserat och särskilt sortiment (andrahandsvalet). Kanske lider patienten av lymfödem eller har svåra brännskador som kräver att stödstrumpan specialtillverkas för en patients individuella exakta mått och förutsättningar. Därför kan det vara rimligt att en sådan specialgjord strumpa kostar 6 000 kronor. Endast max 9 procent av brukarna ska behöva produkter från sortimentet i andrahandsvalet.

I upphandlingen efterfrågades hundratals funktioner som samlades i fem övergripande funktionsområden.

De olika hjälpmedelsområdena är:

  1. Inkontinenshjälpmedel
  2. Testmaterial för diabetes
  3. Näring
  4. Förbandsmaterial
  5. Kompressionsmaterial

När upphandlingen gjordes kunde landstinget inte förutse exakt vilka behov som skulle finnas av förbrukningsartiklar under de kommande fem åren. För att anbuden skulle kunna jämföras och en leverantör kunna väljas fick anbudsgivarna därför lämna sina priser utifrån ett visst angivet beställningsmönster. Det är inte ovanligt att göra på det sättet när det gäller upphandlingar där man inte kan exakt förutse behovet.

För varje funktion skulle anbudsgivarna sätta ett pris på förstahandsvalet och ett annat pris för andrahandsvalet. Vid utvärderingen av respektive anbud vägdes sedan priserna samman utifrån beställningsscenariot. Därefter vägdes priset samman med kvaliteten i tjänsterna för att få fram ett jämförbart utvärderingsanbud från respektive anbudsgivare.

Vilket pris som den valda leverantören sedan fakturerar beror på behovet hos de som behöver förbrukningshjälpmedlen. Däremot ska leverantören hålla sig till de priser som angivits för respektive funktion. Och att minst 91 procent av brukarnas behov ska kunna täckas av produkter inom förstahandsvalet och maximalt 9 procent behöva produkter från andrahandsvalet.

Tilldelningsbeslut

Efter utvärdering av samtliga anbud föreslog hälso- och sjukvårdsförvaltningen att hälso- och sjukvårdsnämnden ska anta den leverantör som utifrån urvalskriterierna har lämnat det bästa anbudet. Den leverantör som har det bästa anbudet måste föreslås i enlighet med lagen om offentlig upphandling (LOU) om det inte finns grund att förkasta det. Det formella tilldelningsbeslutet tar hälso- och sjukvårdsnämnden i oktober 2014. Där väljs OneMed som leverantör för tiden 2015-04-27 till 2020-04-30 med möjlighet att förlänga avtalet med upp till fem år.

Hur dyrt var det innan avtalet och hur dyrt blev det?

Under 2013 kostade förbrukningshjälpmedel cirka 390 miljoner kronor. Eftersom Stockholm växer och behovet av förbrukningshjälpmedel har förändrats och ökat är utfallet på 466 miljoner kronor det första driftsåret av avtalet med OneMed inte orimligt. Men jämfört med det anbudspris som OneMed lämnat i upphandlingen och som varit till underlag för utvärderingen av anbudet är det avsevärt mycket högre.

Avtalet började gälla i april 2015 och redan efter första månaden kontaktade Stockholms läns landsting leverantören för att starta dialogen om varför prisbilden såg så radikalt annorlunda ut. Den dialogen har sedan pågått sedan dess med hjälp av juridisk expertis.

Hur kunde det bli så dyrt jämfört med anbudet?

Förklaringen till den stora skillnaden mellan anbudspriset och kostnadsutfallet är framförallt att på grund av de flyttar som OneMed har gjort mellan första- och andrahandsval, så har beställningsmönstret förändrats och förskjutits till de mycket dyrare andrahandsvalen.

Vad är det i avtalet som OneMed och landstinget har tolkat olika?
Stockholms läns landsting har ansett att 91 procent av förstahandsvalen ska ske för varje enskild funktion medan leverantören har ansett att 91 procenten ska vara per övergripande funktionsområde. OneMeds tolkning innebär att de har ansett sig ha rätt att flytta vissa produkter från förstahandsval till dyrare andrahandsval. Landstinget och leverantören har också haft olika tolkning om OneMed får lov att göra dessa flyttar utan att det godkänns i förväg.

Avslutsavtalet

Eftersom landstinget och leverantören trots diskussioner under drygt ett års tid inte kunde enas om hur tolkningen av avtalet skulle gå till enades parterna till slut om att avtalet skulle sägas upp i förtid, två år före ordinarie utgång av avtalet. Överenskommelsen innebär att OneMed fortsätter att leverera förbrukningshjälpmedel på samma sätt som tidigare fram till maj 2018 samtidigt som det via avslutsavtalet införs för landstinget positivare skrivningar avseende hur flyttar mellan förstahands- och andrahandssortiment får gå till. Dessutom har för återstående avtalstid ett takpris införts som innebär att leverantören inte får fakturera mer än 450 miljoner kronor per driftsår.

Varför hävde inte landstinget bara avtalet eller stämde leverantören? Enligt den juridiska expertisen saknades grund att häva avtalet och en domstolsprocess bedömdes kunna få en osäker utgång samtidigt som den skulle kunna medföra stora kostnader för landstinget och stora risker för leveranskvaliteten under mycket lång tid.

Referenser

I avslutsavtalet står det att Stockholms läns landsting vid en eventuell referensförfrågan ska framhålla de positiva erfarenheter som funnits i samarbetet. Stockholms läns landsting är inte missnöjt med kvaliteten på de varor som har levererats och det finns därför ingen anledning för Stockholms läns landsting att påstå något annat om någon skulle fråga om hur leveranserna har fungerat. Vad gäller tolkningstvisten så kan dock Stockholms läns landsting om frågan blir aktuell vid en referenstagning förstås beskriva vad som har hänt och effekterna av det.

Varför avsluta först 2018?

För att vara säker på att alla de som är beroende av att få sina förbrukningshjälpmedel ska kunna få det utan avbrott värnade hälso- och sjukvårdsförvaltningen om säkra leveranser utan avbrott. Det tar tid att ta fram underlag, genomföra en eventuell ny upphandling och få en ny lösning för förbrukningshjälpmedel på plats. Förvaltningen bedömde att man behöver till minst maj 2018 på sig för att kunna genomföra det som behövs på ett tryggt och affärsmässigt sätt. Det är anledningen till att avtalet med leverantören upphör först då.

Vem beslutar om avslutsavtal?

Kostnaden för avtalet med OneMed blev första driftsåret 466 miljoner kronor och hade kunnat bli ännu dyrare om landstinget inte hade reagerat. Avslutsavtalet innebär att det införs ett maxtak på 450 miljoner kronor/driftsår under resterande avtalstid. Därmed medför avslutsavtalet att avtalet med OneMed nu blir cirka 16 miljoner kronor billigare per år samtidigt som avtalet, för landstinget, förbättras även på andra punkter.

Eftersom överenskommelsen innebär en besparing på minst ca 32 miljoner för de två återstående åren bedömdes avslutsavtalet ligga inom hälso- och sjukvårdsdirektörens delegation.

Hälso- och sjukvårdsdirektören stämde av med tf landstingsdirektör och tf chefsjurist och de bedömde att hon kunde teckna avslutsavtalet själv och informera hälso- och sjukvårdsnämnden.

Vad händer nu?

Hälso- och sjukvårdsdirektören har bett landstingsstyrelsens förvaltning att genomföra en händelseanalys för att klargöra vad som hänt under hela processen från anbud till avslutsavtal. Slutsatserna från händelseanalysen ska ligga till grund för att göra bättre upphandlingar med tydligare avtal som minskar risken för att det ska finnas utrymme för olika tolkningar.