Cookies

På Vårdgivarguiden använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder cookies.

Läs mer om cookies

Alla som arbetar inom hälso- och sjukvården, både offentlig och privat, arbetar under sekretess och tystnadsplikt. Det innebär att alla uppgifter som rör patientens personliga förhållanden skyddas av sekretess och får enbart lämnas ut efter särskild prövning.

Den som bryter mot tystnadsplikten kan dömas i domstol eller på andra sätt bli föremål för åtgärder av de myndigheter som har tillsyn över vården.

Om patienten själv går med på det eller om det står klart att patienten eller någon närstående inte lider men av att uppgifterna lämnas ut kan sekretessen och tystnadsplikten brytas. Därutöver får uppgifter bara röjas i enlighet med särskilda sekretessbrytande bestämmelser i lag eller förordning. Det kan gälla situationer då uppgifter begärs ut av vissa myndigheter eller situationer där personalen har anmälningsskyldighet, till exempel om ett barn riskerar att fara illa.

Sekretessen regleras av offentlighets- och sekretesslagen för dem som arbetar inom staten, landstingen och kommunerna medan de som arbetar hos en privat vårdgivare ska följa reglerna om tystnadsplikt i patientsäkerhetslagen. Innebörden av dessa regler är dock mycket lika.

Alla inom vården har tystnadsplikt

När man som patient vänder sig till vården är det viktigt att man känner förtroende för den personal man möter. Förtroendet är viktigt för att man ska känna sig trygg och våga prata öppet om de besvär eller symtom man har och på så sätt få den vård man behöver. Därför omfattas alla som arbetar inom hälso- och sjukvården av tystnadsplikt. Grundprincipen är att ingen inom vården får lämna ut uppgifter utan att man själv har godkänt det. Det gäller till exempel uppgifter om den sjukdom man har, den behandling man får eller om ens privata situation.

Inom sjukvården gäller samma sekretesskydd för alla patienter och oberoende av om man har rätt att vistas i Sverige eller inte.

Tystnadsplikten gäller all personal som man möter i vården. Oavsett om det är inom offentlig eller privat vård och oavsett om det är läkare, sjuksköterskor eller administrativ personal. Tolkar och översättare som arbetar på uppdrag inom hälso- och sjukvården har också tystnadsplikt. Tystnadsplikten gäller även dem som arbetar på apotek.

Också mellan personal på ett sjukhus eller en vårdcentral finns en skyldighet att respektera patientens integritet. Som huvudregel är det bara de som deltar i vården av en patient som får prata med varandra om patientens hälsotillstånd eller personliga förhållanden.

Man bestämmer själv

Lagarna innebär att inte ens närstående har rätt att få veta vad som sägs och sker på sjukhuset om man som patient inte vill att de ska veta. Man brukar bli tillfrågad av personalen om vem de får lämna ut uppgifter till. Då väljer man själv vilka de får informera. Till exempel kan man inför en operation tala om för personalen att de får berätta hur operationen har gått för exempelvis en närstående innan man själv har vaknat upp.

För barn gäller att vårdnadshavaren i regel har rätt att ta del av sitt barns vård och veta vad som står i journalen. Men en prövning måste alltid göras innan uppgifterna lämnas ut. Det kan finnas situationer då barnet kan komma att lida skada av att vårdnadshavaren får vissa uppgifter. Det gäller oavsett barnets ålder. Om så är fallet kan de känsliga uppgifterna sekretessbeläggas gentemot barnets vårdgivare.

Men när barnet blir äldre, i tonåren, kan det krävas att barnet ger sitt samtycke till det.

Undantag från tystnadsplikten

Även om sekretessen och tystnadsplikten är omfattande kan sekretessen brytas under vissa omständligheter, utan att man som patient ger sitt medgivande. Det gäller till exempel om

  • En domstol, åklagarmyndighet, polismyndighet, kronofogdemyndighet eller Skatteverket begär att få veta om en viss person vistas på en vårdinrättning.
  • Transportstyrelsen behöver uppgifterna för att pröva någons lämplighet att ha körkort, traktorkort eller taxiförarlegitimation.
  • Uppgifterna behövs för en rättsmedicinsk undersökning.

När det gäller misstanke om brott som är så allvarligt att det kan ge straff på minst ett års fängelse har vårdpersonal rätt att bryta mot tystnadsplikten genom att göra en polisanmälan om brottet och svara på frågor från polis, åklagare och domstol. Exempel på sådana brott är mord, våldtäkt och grov misshandel. Vårdpersonal har också rätt att göra polisanmälan för att förhindra eller avbryta vissa trafikbrott med lägre straffskala, till exempel rattfylleri.

Särskilda undantag gäller barn

Vid misstanke om vissa brott mot barn, bland annat vålds- och sexualbrott får polisanmälan göras utan hinder av sekretess/tystnadsplikt även om brottet kan ge lägre straff än ett års fängelse.

Personal inom hälso- och sjukvården och tandvården är skyldiga att genast anmäla till socialtjänsten om de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa. Anmälningsskyldigheten regleras i 14 kapitlet 1 § socialtjänstlagen. Socialtjänsten har även rätt att begära ut sådan information som kan ha betydelse för ett barns behov av stöd och skydd.

Ingen åldersgräns för barn att bestämma själva

När det gäller små barn är det vårdnadshavarna som bestämmer om uppgifter ska få lämnas ut eller inte. När barnet blir äldre och kan anses moget i detta avseende får barnet själv avgöra om vårdpersonalen får lämna ut uppgifter och till vem. Det finns alltså inte någon särskild åldergräns för när barnet får bestämma själv utan det får avgöras från person till person. Det kan innebära att vårdnadshavare inte får information om barnets hälsotillstånd.

Uppgifter till Försäkringskassan och försäkringsbolag

När man vill teckna försäkring eller i samband med försäkringsfall kan försäkringsbolaget behöva uppgifter för att bedöma om man har rätt till ersättning. Utan en fullmakt från försäkringstagaren hindrar dock sekretessen försäkringsbolaget från att få ut uppgifter från hälso- och sjukvården.

Försäkringskassan har däremot, även utan samtycke eller fullmakt, rätt att från offentliga vårdgivare eller myndigheter få ut sådana uppgifter som behövs i ett socialförsäkringsärende hos Försäkringskassan.