Cookies

På Vårdgivarguiden använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder cookies.

Läs mer om cookies

Med hjälp av utvecklingsbedömningar i olika åldrar vid nyckelåldrar på BVC är det möjligt att upptäcka utvecklingsneurologiska avvikelser. Målet är att upptäcka Cerebral pares, CP, språkstörning, autismspektrumstörning, mental retardation och svår ADHD.

När det gäller misstänkta avvikelser kan det vara svårt att avgöra om tillståndet är en normalvariant eller en utvecklingsneurologisk avvikelse eftersom normalvariationen är stor. Ju yngre barnet är desto svårare är det att avgöra om och vilken avvikelse som föreligger.

Tillstånden är inte renodlade i förskoleåldern och många av symtomen är gemensamma för flera av tillstånden. För att ställa dessa diagnoser behövs en tvärprofessionell bedömning.

Anpassa samtalet med föräldrarna om barnet är med i rummet och tala till och informera barnet efter dess utvecklingsnivå.

Försenad eller avvikande utveckling beroende av psykosociala faktorer

Dagens föräldrar är väl medvetna om små barns behov av omsorg och kontakt. Mammor och pappor gläds och bekymrar sig. Många familjer lever under stress med ekonomiska problem, osäker arbetssituation, sjukdom i familjen, problem i relationen mellan föräldrarna, omgivningsfaktorer som kan påverka barnet negativt. Men även i svåra situationer kan föräldrar ofta prioritera de minsta barnens behov och för detta kan stöd från nätverket vara avgörande. Tidiga insatser från barnhälsovården i form av både uppmuntran men också uppmärksammande av svårigheter och hjälp till vidare behandling kan förhindra en negativ utveckling.

Cerebral pares

Cerebral pares förekommer hos cirka 2/1000 barn. CP innebär att hjärnan skadas under fosterutvecklingen (prenatal skada), i samband med förlossningen (perinatal skada) eller under de första två levnadsåren, postnatal skada. Skadan är stationär men barnets symtom förändras med tiden. Den vanligaste typen är spastisk CP som delas in i unilateral (tidigare benämning: hemipares) och bilateral (tidigare benämning: diplegi, tetraplegi).

Vid klassifikation av CP görs en gradering av det motoriska handikappet avseende grov- och finmotorik. Barnet kan även ha tilläggshandikapp i form av inlärningssvårigheter, kommunikationssvårigheter, synnedsättning, hörselnedsättning och nutritionssvårigheter.

Språkstörning

Språkstörning i någon form förekommer hos 5-8 procent av barn i förskoleåldern. En språkstörning diagnostiseras vanligen vid 3-4 års ålder. Vid en språkstörning har barnet såväl svårigheter att producera språk (expressivt språk) som att förstå språk (impressivt språk). Karaktäristiskt för språkstörningar är att utvecklingen i den normala språkutvecklingen inte följs.

Språkstörningar delas in i specifik språkstörning (primär språkstörning) och sekundära språkstörningar. Vid primär språkstörning är de språkliga svårigheterna stora i jämförelse med den allmänna begåvningen. Sekundär språkstörning kan orsakas av nedsatt hörsel eller vara brist på stimulans, en del av problematiken vid autism, mental retardation eller ADHD.

Autismspektrumstörning

Autism förekommer hos 1-2 barn/1000. Autism är en utvecklingsavvikelse och ett livslångt funktionshinder som beror på avvikelser i hjärnans funktioner. Barn med autism har svårigheter med socialt samspel, kommunikation, språk, föreställningsförmåga och har ibland stereotypa beteenden och intressen. Ett autistiskt barn visar inte intresse för andra barn eller vuxna på ett normalt sätt och kan också vara okänsliga för andras reaktioner. Symtomdebuten sker före 3 års ålder.

Avvikelser i kommunikation och lekbeteende gör att autism kan misstänkas. Barn med autism kan även ha andra funktionshinder såsom utvecklingsstörning och motoriska svårigheter. Genom tidiga insatser kan barn med autism få förbättrad förmåga till socialt samspel och kommunikation.

Mental retardation

Mental retardation förekommer hos cirka 1 procent av befolkningen. Svår mental retardation upptäcks vanligen tidigt pga. Påtaglig generell försening i barnets psykomotoriska utveckling. Mild mental retardation är svårare att upptäcka om barnet inte också har en motorisk försening. Barn med mild mental retardation har svårigheter att klara av uppgifter som kräver kognitiv (tankemässig) förmåga på fyraårsundersökningen, nämligen rita huvudfoting, räkna tre föremål och rita kors.

Vid utfall på dessa tre uppgifter rekommenderas vidare bedömning av barnläkare och psykolog. Barn med mental retardation har ofta en försenad språkutveckling och kan ha svårt att klara syn och hörselprövning p.g.a. svårighet att förstå instruktioner.

Attention Deficit Hyperactivity Disorder, ADHD

ADHD förekommer hos ca 3-5 procent av befolkningen. ADHD innebär att barnet har svårigheter att reglera aktivitetsnivån, att koncentrera sig och att styra sina impulser. Dessa svårigheter visar sig i att barnet har svårt att leka lugnt och stilla. Barnet är ofta i orolig rörelse och går från sysselsättning till sysselsättning utan att göra klart. Svårigheterna blir ofta tydliga i situationer som kräver koncentration och stillasittande till exempel samlingen på förskolan.

Barn med ADHD har ofta ett ojämnt fungerande, med bra dagar omväxlande med dåliga dagar. Svårigheter med impulskontrollen kan leda till att barnet utsätter sig för faror. Eftersom det finns en stor variation i aktivitetsnivån hos normala barn är det inte möjligt att uttala sig om huruvida ett motoriskt aktivt barn i 2-3 års ålder har ADHD. Hos barn med uttalade besvär kan det vara möjligt att ställa diagnosen före skolstart.

Hur sker bedömningarna?

Bedömningen av utvecklingen bygger på en strukturerad undersökning av barnet. Det är viktigt att skapa god kontakt med barnet och att studera spontanmotoriken. Vid undersökningarna vid nyckelåldrar finns moment för att bedöma om kontakt, kommunikation, kognitiv förmåga (tankefunktion), fin- och grovmotorisk funktion är på åldersadekvat nivå. Barnet utför de standardiserade aktiviteterna samtidigt som undersökaren bedömer hur de utförs. Undersökningen bör utföras så lika som möjligt med olika barn, så kallat standardiserat förfarande och undersökaren bör avhålla sig från att hjälpa barnet.

Vid bedömning av motorik, muskeltonus, färg och reflexer ska barnet vara naket eller endast ifört underbyxor. Vid övriga testsituationer kan barnet vara påklätt. Det går lättast om barnet är i så god form som möjligt det vill säga inte hungrigt, trött eller oroligt. Föräldrarna bör uppmanas att inte ingripa eller försöka hjälpa barnet vid testningen.

Undersökningarna identifierar en riskgrupp där de flesta identifierade barn är helt friska. Vanligen behöver barnet, som avviker i sin utveckling, följas upp vid flera tillfällen på BVC innan det eventuellt remitteras vidare för utredning. Om det visar sig att barnet tappar färdigheter som det tidigare har haft är situationen dock alarmerande. Barnet remitteras då till barnläkare/barnneurolog för snar bedömning.

Utvecklingsbedömningarna vid 2, 6 och 10-12 månader görs av läkare. Övriga bedömningar görs av sjuksköterska.

Föräldrarnas uppfattning

Föräldrarna är de som i första hand märker om barnets utveckling avviker. Följ upp undersökningarna med att fråga föräldrarna om deras uppfattning. Utgångspunkten bör vara att föräldrarna har störst kunskap om hur barnet är till vardags.

Prematurfödda barn

Om barnet är för tidigt fött bör barnet bedömas avseende psykomotorisk utveckling vid korrigerad ålder och inte vid kronologisk ålder. Under första året korrigeras fullt ut för prematuritet. I vissa situationer behöver hänsyn tas till barnets prematuritet under hela förskoletiden.

När kräver en avvikelse ytterligare undersökningar?

När det gäller ställningstagande till huruvida ett utfall är en normalvariant eller en avvikelse är det väsentligt att göra en helhetsbedömning, det vill säga en bedömning görs av om barnet förefaller ha en normal utveckling gällande språk, finmotorik, grovmotorik, kontakt- och lekbeteende.

En enstaka avvikelse hos ett för övrigt normalutvecklat barn har ofta ingen betydelse. Om ett barn har flera avvikelser som sammantaget inger misstanke om att barnet kan ha svårigheter som behöver utredas vidare är grundregeln att barnet bedöms vid flera tillfällen och att barnet diskuteras på team för ett tvärprofessionellt ställningstagande till utredningsbehov. Nyckelpersoner i BVC teamet är BVC sjuksköterska, BVC-läkare, barnläkare, psykolog och i vissa fall logoped.

Det bör finnas möjlighet för BVC sjuksköterskan – läkaren att konsultera till exempel psykolog eller logoped även utanför teamkonferenserna.

När sker bedömningarna?

Bedömning av utvecklingen sker vid nyckelåldrarna:

  • 2 månader, 6 månader, 10 månader inom ett tvåveckorsintervall
  • vid 18 månader inom ett intervall på en månad
  • vid 3 år inom ett tvåmånadersintervall
  • vid 4 år inom ett tvåmånadersintervall för att inte få för stor åldersspridning
  • 5 år utvecklingsbedömning vb.