Kakor (cookies)

 

På Vårdgivarguiden använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt. Genom att göra inställningar i din webbläsare kan du välja att blockera kakor.

Så använder vi kakor (cookies)

Bakgrund

Hemorrojder är ett vanligt problem, ca 25% av alla vuxna har problem av hemorrojder någon gång. Etiologin är inte helt känd, kosten är en bidragande orsak, fiberfattigmat ger sämre tarmmotorik. Riskfaktorer är förstoppning och graviditet.

Inre hemorrojder bildas i höjd med analringen av submukösa utbuktningar från tre grenar av venae hemorrhoidalis superior. De är ofta lokaliserade, med patienten i ryggläge, kl 3, 7och 11 (se bild).


Yttre hemorrojder ligger ytligare, straxt distalt om de inre, och är täckta av hud. De kallas ofta marisker eller hudflikar. Dessa försvårar rengöring.

Symtom

Inre hemorrojder leder till blödning, flytning och klåda från ändtarmen. De graderas I-IV, där Grad I endast syns vid proctoskopi. Blödningen är ofta liten och kommer i samband med toabesök, oftast när patienten torkar sig. Flytning och fuktning uppkommer pga. analt läckage av slem då ändtarmen inte sluter helt tätt. Flytningen ger sedan klåda. Smärta är inte ett symtom på hemorrojder förutom vid akut trombotisering. Ömhet kan förekomma.

Större mörkröd blödning kan förekomma när patienten krystar kraftigt. Hemorrojden prolaberar då i analkanalen, slemhinnan brister och leder till venös blödning. Blödningen upphör oftast spontant då buktrycket upphör och hemorrojden åker tillbaka.

Utredning

På barnmorskemottagningen bör patienten undersökas av läkare för att utesluta annan orsak till symtomen. Differentialdiagnoser är: analfissur, proktit, rektal/analtumör, analcancer, IBD, analfistel, analprolaps (prolaberad analslemhinna) rectalprolaps (prolaps av hela tarmväggen), eksem, svampinfektion, kondylom, herpesinfektion.

Utredning ska innefatta både inspektion och palpation. Vid oklarhet om diagnos, långvariga eller uttalade besvär bör patienten hänvisas vidare till sin vårdcentral för utredning med procto- och rectoskopi.

Behandling

Behandling av hemorrojder är i första hand konservativ, med salva, stolpiller (Xyloproct®) och bulkmedel. Behandling med lokala steroider bör inte överstiga 10 dagar, men kan upprepas vb. Vid klåda kan zinkpasta eller Silonsalva användas för att skydda huden. Hemorrojder som inte spontant åker tillbaka efter toabesök bör reponeras av patienten.

Förlossning förvärrar inte symtomen eller prognosen.

Om patienten behandlats konservativt i 10 dagar utan effekt bör hon remitteras vidare till Vårdcentral för utredning och behandling med gummiligatur eller injektionsbehandling. Gummiligatur reducerar hemorrojdens volym och leder till ärrläkning och viss skrumpning av slemhinnan. Injektionsbehandling Fenololja eller Aethoxysklerol leder till motsvarande skrumpning. Fenololja bör inte användas på gravida. Är inte denna behandling tillräcklig kan operation bli aktuell.

Akuta trombotiserade hemorrojder behandlas konservativt med starka smärtlindrande tabletter, avsvällande omslag (exv. Alsollösning, ispåse), högläge och sjukskrivning. Naturalförloppet medför att de flesta förbättras efter några dagar och att symtomen är helt borta inom 2–3 veckor. Trombosen ger en fibrotisering vilket hos de flesta leder till att de inte har några framtida symtom från hemorrojder. Efter 4–6 veckor bör patienten kontrolleras på sin vårdcentral.

Utfärdat av Mödrahälsovårdsenheten SLL
Datum: 2018-08-20
Gäller tills vidare