Kakor (cookies)

 

På Vårdgivarguiden använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på bästa sätt. Genom att göra inställningar i din webbläsare kan du välja att blockera kakor.

Så använder vi kakor (cookies)

Senare års forskning har visat att amning är ett naturligt samspel mellan mamma och barn. Samspelet bygger på ett medfött instinktivt amningsbeteende hos det nyfödda barnet. I början av förra seklet, när barnbördsavdelningar och sjukhusrutiner var nya företeelser, fanns det väldigt lite kunskap om detta.

Amningsproblemen ökade och amningsfrekvensen sjönk, samtidigt som uppfödning med modersmjölksersättning blev populär. Man ansåg att näringstillförseln var det främsta syftet med att amma barn. I dag vet vi att amning innebär så mycket mer än bara mat.

Med dagens kunskapsläge och insikt om amningens medicinska och emotionella betydelse blir det naturligt att kritiskt granska vedertagna råd och rutiner i vården. Det har visat sig att en gemensam amningsstrategi och samverkan mellan olika verksamheter ger oss bättre möjlighet att skydda, stödja och främja amning.

Strategi för Stockholms läns landsting

Den strategi som gäller i Stockholms läns landsting utgår från WHO/UNICEF:s utarbetade handlingsplan Tio steg att främja, skydda och stödja amning. All personal som arbetar med mödravård, förlossning, eftervård och barnavård bör därför känna till den.

Med en övergripande amningsstrategi som grund anpassar sedan respektive enhet - mödrahälsovård, förlossning, eftervård, neonatalvård och barnhälsovård - amningsstrategin till sin verksamhet.

Det är viktigt att blivande/nyblivna föräldrar får information om den aktuella kunskap som stöder amning för att kunna göra ett informerat val. Varje enhet bör också ha rutiner för stöd till kvinnor som inte vill, kan eller får amma, samt för kvinnor som kan känna oro för att de genomgått bröstoperationer eller medicinerar.

Tio steg som främjar amning

Baserat på UNICEF/WHO:s Ten steps to successful breastfeeding.

Hälso- och sjukvårdspersonal inom mödrahälsovård, förlossning, eftervård, neonatalvård och barnhälsovård bör:

  1. Följa ett handlingsprogram för amning som all personal är medveten om.
  2. Ha de kunskaper och färdigheter som behövs för att följa handlingsprogrammet.
  3. Informera alla blivande mammor/föräldrar om fördelarna med att amma och hur man kommer igång med och upprätthåller amningen.
  4. Låta barnet så snart som möjligt efter förlossningen ligga hud mot hud hos mamman. Se till att barnet har fria luftvägar och mår bra. Uppmuntra mamman/föräldrarna att lägga märke till när barnet är redo att bli ammat och erbjuda hjälp om det behövs.
  5. Visa mammorna hur de kan amma och hålla igång mjölkproduktionen, även om de måste vara åtskilda från sitt barn.
  6. Inte ge det nyfödda barnet annan föda än bröstmjölk, såvida det inte är medicinskt motiverat.
  7. Ha samvård, det vill säga låta mammor/föräldrar och nyfödda barn vara tillsammans dygnet runt.
  8. Uppmuntra mamman att amma så ofta barnet vill.
  9. Informera mammor/föräldrar om att de vid amningsproblem kan undvika att ge barn sug- och dinapp under första en till två levnadsveckorna för att underlätta att amningen kommer igång.
  10. Uppmuntra att det bildas stödgrupper för amning. Informera mammor/föräldrar när de skrivs ut från sjukhuset om möjligheten att få stöd och hjälp vid BVC och amningsmottagningar.

Amningsstrategi

Målet är att ge en positiv upplevelse av amning för barn och föräldrar. Det gör vi genom att:

  • skapa en lugn och trygg atmosfär kring barn och mamma/ föräldrar
  • ge individuellt stöd utifrån familjens behov
  • föräldrarna får råd baserade på riktlinjer av välutbildad personal.

Mödrahälsovården ställer frågor till den blivande familjen om inställningen till amning och erfarenheter av amning. Därifrån försöker man sedan förmedla kunskap om amningens fördelar. Vidare bör man förbereda mamman/föräldrarna på det första mötet med barnet och göra dem lyhörda för barnets signaler och behov.

Förlossningen bidrar till en positiv amningsstart genom att uppmuntra säker och oavbruten hud-mot-hudkontakt. Barnet får söka sig till bröstet och ta bröstet själv och börja suga och/eller somnar.

Eftervården skapar trygghet inför den fortsatta amningen genom att göra mamman/föräldrarna delaktiga och bekräfta samspelet med barnet.

Neonatalvården och barnsjukvården skapar bra förutsättningar för fortsatt amning.

Barnhälsovården utvärderar och följer mammans/föräldrarnas behov av stöd genom amningens alla skeden samt följer upp barnets tillväxt. Målet är att mamman ska känna sig trygg och motiverad att helamma i 6 månader och därefter så länge mamma och barn önskar.

Råd och stöd

Vid amningsproblem och oro över amning är samordnande insatser särskilt betydelsefulla. Här följer råd till hälso- och sjukvårdspersonal vid olika enheter, men med samma uppgift – att skydda, stödja och uppmuntra amning.

Mödrahälsovård

Så här kan du skydda, stödja och uppmuntra amning tidigt i graviditeten, förslagsvis vid inskrivningen, samt i graviditetsvecka 20-30

  • Försök väcka föräldrarnas nyfikenhet kring amning och var lyhörd för deras förväntningar, erfarenheter och attityder kring amning. Har de funderingar, oro eller farhågor?
  • Erbjud dig att informera om amningens hälsofördelar för barnet och kvinnan och effekterna av hud-mot-hudkontakt och första amningen timmarna efter förlossningen.
  • Informera särskilt om vikten av partnerns stöd under amningsperioden.
  • Samtala med den blivande mamman/föräldrarna om hur deras levnadsvanor kan påverka amning.

Så här kan du skydda, stödja och uppmuntra amning längre fram i graviditeten, vecka 20-30.

  • Ställ gärna öppna frågor som till exempel hur ser ni på det här med amning, berätta, eller vad vet ni redan om amning?
  • Belys också fördelarna med amning genom öppna frågor som till exempel vilka fördelar ser du med att amma?
  • Samtala om de första timmarna, första mötet med barnet, effekter av hud- mot- hudkontakt, de nio utvecklingsstadierna, och den första amningen på förlossningen.
  • Samtala om amningen i praktiken, vikten av barnets tag om bröstet, variationer i amningsfrekvens, duration och dygnsrytm under de första dygnen efter förlossningen.
  • Lär ut handurmjölkning som kan behövas för att stimulera/mjölka ur brösten, till exempel om barnet inte ammar i anslutning till förlossningen, vid överfulla bröst eller amningsproblem.
  • Förmedla kunskap om råmjölkens effekt och att bröstmjölk är tillräcklig som vätska och näring i omkring sex månader samt som basföda upp till två år eller längre. Informera dem även om att samtidig amning och flaskmatning med bröstmjölksersättning gör att mjölkproduktionen minskar. De bör också känna till att en del barn kan komma att föredra flaskmatning eftersom den ofta kräver mindre sugkraft.
  • Erbjud amningsförberedande samtal till kvinnor/föräldrar med mindre bra erfarenheter från tidigare amning.
  • Dokumentera föräldrarnas önskan/behov och vilken amningsinformation de har fått.

Förlossning

Genom att låta mamma och barn ha oavbruten och säker hud-mot-hudkontakt direkt efter förlossningen tills barnet sugit och/eller somnar, bibehåller man barnets naturliga beteende. I det ingår olika stadier av aktivitet med kryprörelser, sökande efter bröstvårtan och amning.

När barnet suger på bröstet bekräftas mammans tillit till amningen. Sammantaget kan det leda fram till en positiv amningsstart och en tidig känslomässig bindning mellan mamma och barn.

  • Separera aldrig föräldrar och barn i onödan.
  • Låt mamman halvsitta/ligga på rygg med barnet i "grodposition", högt mellan sina bröst.
  • Uppmärksamma föräldrarna på barnets nio utvecklingsstadier.
  • Uppmana föräldrarna att skydda barnet från att falla i golvet och att se till att barnet har fria luftvägar hela tiden. När mobiltelefon används, särskilt viktigt att inte tappa fokus på barnets andning samt vid amning att näsan är fri speciellt då brösten är mycket mjuka så inte näsan täpps till. Barnet ska alltid ligga säkert var det än ligger.
  • Invänta barnets beteende - se de nio utvecklingsstadierna - och uppmuntra partnern att bli delaktig. Stöd mamman att börja amma när barnet visar tecken på att söka bröstet inom den första vakenhetsperioden.
  • Forcera aldrig ett barn till bröstet.
  • Gör en bedömning av hur amningen fungerar och låt barnet suga tills hen somnar eller släpper bröstet.
  • Om barnet av olika skäl inte sugit under första vakenhetsperioden - uppmuntra tidig stimulering av brösten och fortsatt hud-mot-hudkontakt. Det bör ske inom de första timmarna, eller så snart som möjligt om mamma och barn separerats.
  • Dokumentera första amningstillfället: Tidpunkt, amningsförsök eller amning, småsugande eller kraftfullt sugande.

9 stadier - de första timmarna

  1. Födelseskrik
  2. Avslappning. Barnet vilar efter födelsen och har vanligen inga mun- eller handrörelser.
  3. Uppvakning. Barnet börjar göra små rörelser med huvudet och axlar, börjar blinka och öppnar så småningom ögonen.
  4. Aktivitet. Barnet gör slick- och munrörelser samtidigt som sökrörelserna tilltar.
  5. Kryp- eller glidrörelser. Barnet försöker närma sig bröstet med korta kryprörelser eller gör glidande rörelser, ofta baklänges.
  6. Vila. Barnet vilar mellan perioder av aktivitet.
  7. Tillvänjning. Barnet bekantar sig med bröstet genom att slicka på bröstvårtan och röra vid bröstet, samtidigt som barnet masserar bröstet. Denna fas kan upplevas som långvarig. Förmedla till mamman/föräldrarna att tillvänjningen måste få ta den tid den tar.
  8. Amning. Barnet börjar suga.
  9. Sömn. Barnet somnar efter att ha tillfredsställt sitt naturliga behov av att amma.

Eftervård efter förlossning - BB

Separera aldrig föräldrar och barn i onödan, de behöver varandra både dag och natt. Genom att praktisera samvård dygnet runt kan barnets behov av närhet till föräldrarna tillgodoses, vilket ger mindre skrikiga barn och färre oroliga föräldrar. Samvård stärker också den psykologiska bindningen och underlättar fri amning.

  • Fråga mamman/föräldrarna hur amningen fungerat på förlossningsavdelningen.
  • Se till att mamman/föräldrarna inte känner att de hamnar i underläge gentemot vårdpersonalen.
  • Påminn mamman/föräldrarna om att partnerns stöd är betydelsefull för amningen och kan även påverka hur många månader barnet ammas.
  • Se till att även partnern uppmärksammar när barnet visar tecken på att vilja amma och då överlämnar barnet till mamman.

Gör en bedömning av hur amningen fungerar

  • Förmedla kunskap till föräldrarna om hur de kan lita till barnets eget beteende och kapacitet samt hur de själva kan underlätta för barnet att komma till bröstet.
  • Påtala vikten av att barnet får stort tag om bröstet och att det ska kännas kraftfullt när barnet suger, vilket väsentligt förebygger amningsproblem. Visa hur sugmönstret ser ut när mjölken rinner till och visa också hur utdrivningsreflexen kan underlättas vid behov.
  • Utvärdera mammans upplevelse och bekräfta mammans förmåga, tydliggör det som är bra och vad som kan förbättras, undvik kommentarer om bröstets utseende.
  • Uppmuntra fri tillgång till brösten på barnets signaler vilket innebär att de första dygnen efter förlossningen kan vara intensiva och oregelbundna med mycket kontakt mellan mamma/föräldrar och barn och kortare perioder av sömn.
  • Gör en individuell vårdplanering som utgår från föräldrarnas inställning, erfarenheter, förväntningar och förmåga.

Råd och stöd till föräldrar om amningen dröjer eller när tillmatning ordineras

  • Låt barn som ännu inte sugit på bröstet ligga hud-mot-hud med mamman för att stimulera amningsbeteendet, extra viktigt för barn med risk för lågt blodsocker. 

  • Var lyhörd och visa tillit till barnets och föräldrarnas förmåga.
  • Mamma och barn som separerats vid förlossningen läggs hud mot hud så snart de träffas för att främja kontakten och stimulera barnets amningsbeteende.
  • Uppmuntra mamman att mjölka ur för hand/elpump tills barnet visar amningsintresse.
  • Uppmärksamma föräldrarna på barnets beteende när barnet vill amma.
  • Informera om hur användandet av napp kan minska bröstmjölksproduktionen den första tiden.
  • Ordinerad tillmatning ges med kopp eller sked. Ge ordinerad mängd ersättning om mamman har svårt att mjölka ur adekvat mängd bröstmjölk.
  • Om barnet tillmatas med bröstmjölksersättning bör man göra en vårdplan för utfasning av tillägget och ökad amning.

Informera föräldrarna om:

  1. råmjölkens och bröstmjölkens hälsofördelar så att de kan göra ett informerat val
  2. att mängden bröstmjölk och dess näringsinnehåll är anpassad efter barnets behov
  3. att bröstmjölken är viktig för barnets immunförsvar och förebygger vanliga sjukdomar
  4. att det kan ta flera veckor att etablera amningen
  5. att varje mor/barn utgör en unik enhet, vilket innebär att amning är högst individuell
  6. att de första dagarnas amning ofta har ett annat mönster än när amningen är etablerad
  7. att barn vanligtvis inte behöver annan näring eller vätska än bröstmjölken
  8. hur man ökar respektive minskar mjölkmängden
  9. hur man förebygger bröstkomplikationer, såsom såriga bröstvårtor och mjölkstockning
  10. hur man mjölkar ur brösten.

Informera om vart mamman ska vända sig för amningshjälp: BVC, Amningsmottagning och Amningshjälpen. Amningsråd för föräldrar finns också på vårdguiden 1177.

Underburna barn och andra barn som behöver sjukvård

Amning är en skör process, i synnerhet när ett barn föds för tidigt eller med sjukdom/funktionshinder. Om barnet förväntas kräva neonatalvård eller annan barnsjukvård, ge om möjligt information före förlosssningen.

Stöd till föräldrarna

  • Tillämpa familjecentrerad vård, vilket underlättar föräldrarnas delaktighet i vården och synliggör deras betydelse för barnet. Hjälp dem se och tolka sitt barns signaler/beteende.
  • Uppmuntra tidig, kontinuerlig och långvarig hud-mot-hudkontakt utan omotiverade begränsningar, och erbjud mammor/föräldrar att vara tillsammans med sina barn 24 timmar om dygnet så långt möjligt.
  • Informera om råmjölkens och bröstmjölkens fördelar för det underburna och/eller sjuka/funktionshindrade barnet samt hur man initierar mjölkproduktionen, så att mamman kan göra ett informerat val.
  • Uppmuntra till tidig urmjölkning för hand eller med bröstpump, eller en kombination av båda och fortsatt regelbunden urmjölkning (ca 8-12 gånger/dygn fördelat över hela dygnet) för att initiera och upprätthålla mjölkproduktionen. Ge mamman information om mjölkbildningens fysiologi så att hon kan välja en rutin som känns hanterbar för henne.
  • Uppmärksamma eventuella problem, såsom störd utdrivningsreflex och minskade mjölkmängder, och erbjud extra stöd vid behov.

Individualisera övergången till amning

  • Uppmuntra och stöd mamman att börja amma så snart det underburna eller sjuka barnets tillstånd medger det. Ge individuellt stöd.
  • Främja fri amning på barnets signaler/efterfrågan så tidigt som möjligt. Underburna barn behöver ofta en övergång via "halvfri" amning för att uppnå tillräckligt många amningstillfällen per dygn. Det innebär att mamman både ammar när barnet visar signaler och erbjuder barnet att amma i samband med tillmatning.
  • Olika metoder finns för utfasning av tillmatning, exempelvis genom successiv nedtrappning av dygnsmängd eller genom tillämpning av amningsvikt. Utgå från den individuella mammans behov och gör henne om möjligt delaktig i val av metod.

Vid tillmatning

  • Om barnets tillstånd tillåter, ge barnet möjlighet att amma före tillmatning.
  • Barn som sondmatas bör i första hand uppmuntras att suga på bröstet för att underlätta matsmältning, som smärtlindring och för att ge få lugn och avslappning. Om barnet inte har möjlighet att suga på bröstet kan tröstnapp användas.
  • Om mamman fått kvalificerat stöd och försökt amma utan att lyckas kan man pröva med amningsnapp.
  • Användning av alternativa metoder till nappflaska rekommenderas fram tills att amningen har etablerats.

Inför hemgång

  • Förbered barnets utskrivning genom att tidigt och stegvis överföra barnets omvårdnad till föräldrarna.
  • Informera mamman om var hon kan få amningsstöd efter utskrivning, exempelvis från enhetens mottagning, BVC eller Amningsmottagning. Vid behov kan kontakten etableras före hemgång.
  • Erbjud tidig uppföljning vid övergång till fri amning för sjuka/funktionshindrade och/eller underburna barn. Fortsatt stöd kan behöva ges under en längre tid för att stärka mammans tillit till fri amning.

Informera om föräldraföreningen för prematurfödda barn och Amningshjälpen.

Barnhälsovård

Efter hemkomsten är BVC tillgänglig och ansvarig för det fortsatta amningsstödet och uppföljningen av barnets hälsa och tillväxt. Informera föräldrarna om BVC:s uppdrag: att ge stöd som medverkar till att möjliggöra och upprätthålla amningen. Informera även om Amningsmottagningens uppdrag samt möjlighet till stöd hos Amningshjälpen.

Vid hembesöket

  • Hör efter hur amningen fungerat på förlossningen och eftervården och vilka råd mamman/föräldrarna tagit till sig.
  • Samtala om föräldrarnas förväntningar och deras tankar kring amningen framöver.
  • Be mamman berätta om hur hon upplever amningen.
  • Samtala om mammans/föräldrarnas tidigare erfarenhet av och kunskap om amning. Erbjud ytterligare information om det behövs. Ge mamman/föräldrarna tid att ställa frågor och ventilera sina tankar kring amning.
  • Om barnet gått hem med tillmatning av bröstmjölksersättning och mamman önskar helamma, utvärdera den eventuella plan som finns med från BB. Annars görs en plan i samråd med föräldrarna för nedtrappning av bröstmjölksersättningen. Erbjud föräldrarna särskilt stöd från BVC under den tiden. Förmedla kunskap om tillmatningens effekter på bröstmjölksproduktionen.
  • Gör vid behov en amningsobservation – om mamman samtycker.
  • Uppmuntra helamning under barnets första 6 månader och därefter fortsatt amning med tillägg av annan lämplig kost, så länge mor och barn så önskar.
  • Respektera mammans/föräldrarnas val och beslut när det gäller uppfödning av barnet. Ge individuellt stöd och bekräftelse till alla föräldrar, oberoende av om barnet ammas eller får bröstmjölksersättning.
  • Erbjud tät kontakt om mamman/föräldrarna har problem med uppfödningen efter hemkomsten.

Handläggning av svårigheter kring amningen

När amningen inte fungerar tillfredställande är fortsatt förtroendefull kontakt mellan vården och mamman/föräldrarna särskilt viktig. Tänk särskilt på att aldrig försätta föräldrarna i underläge och gör alltid en individuell vårdplan.

  • Hör efter hur mamman uppfattar problemet, vilka råd hon fått och vilka som fungerar bäst.
  • Försök få en uppfattning om mammans respektive partnerns välbefinnande och kontakt med barnet.
  • Observera barnets välbefinnande och hör efter hur ofta barnet kissar och bajsar.
  • Be om lov att vara med vid ett amningstillfälle. Notera amningsställning, barnets läge vid bröstet, dess reflexer, tag om bröstet och sugrytm.
  • Fråga om amningsfrekvens, duration och intervall.
  • Tydliggör och uppmuntra det som fungerar bra och berätta vad som kan förbättras och hur.
  • Fråga mamman om vilket stöd hon har från pappan/partnern och andra i familjens sociala nätverk.
  • Introducera bara amningsnapp efter noga övervägande och som tillfälligt hjälpmedel.
  • Kontrollväg INTE barnet före och efter amning- gör istället en bedömning hur amningen fungerar, se under rubrik Eftervård efter förlossning (BB).

Bröstmjölkens hälsoeffekter för barnet

Bröstmjölken innehåller alla de näringsämnen barnet behöver för att växa och utvecklas under sina första sex månader. Dessutom finns övertygande evidens för att bröstmjölk minskar sjukdomsrisk hos ammade barn.

  • Barn som ammas löper lägre risk att drabbas av gastroenterit och öroninflammation.
  • För barn som ammas i minst 6 månader minskar risken för fetma.
  • Barn som ammats har lägre risk att få högt blodtryck och diabetes som vuxna.
  • Amning är en av flera skyddande faktorer mot plötslig spädbarnsdöd.
  • Amningen stärker barnets immunförsvar.

Amning är troligen relaterad till:

  • minskad risk för astma och täthet i luftrören (»wheezing«)
  • minskad risk för eksem
  • förbättrad kognitiv och motorisk utveckling.

Amning möjligen relaterad till minskad förekomst av:

  • Crohns sjukdom
  • Diabetes mellitus typ I
  • Leukemi
  • Lunginflammation.

Störst skydd får barn som enbart ammas, men även lite amning är bra.

Amningens hälsoeffekter för kvinnan

  • Hjälper livmodern att snabbare dra ihop sig vilket minskar risken för blödningar.
  • Påskyndar normaliseringen av mammans vikt.
  • Fördröjer menstruationens återkomst.
  • Minskar risk för ledgångsreumatism (övertygande evidens).
  • Troligen minskad risk för bröst- och äggstockscancer vid långvarig amning.
  • Minskad risk för port partum depression när amningen fungerar.
  • Amning helt under tiden mellan 4:e–6:e månaden ger effekter på kvinnans viktnedgång jämfört med delamning under samma period.

Den som arbetar med amningsfrågor bör reflektera över sin egen attityd.

Vid rådgivning:

  • Ha en öppen, icke fördömande attityd.
  • Ge kunskap - inte åsikter!
  • Delta fortlöpande i amningsutbildning.
  • Ha regelbunden kontakt med kolleger i hela vårdkedjan och ta del av andras erfarenheter.

Amning är inte bara mat.
Genom amning upplever barnet trygghet, närhet och tröst.
Genom amning binds mor och barn känslomässigt samman.
Genom amning minskar risken för infektioner.

Arbetsgruppen för amningsstrategin:

  • Annika Gustavsson, Nicme Ilia, Hanne Fjellvang samordningsbarnmorskor, mödrahälsovården, Stockholms läns landsting
  • Kristin Svensson, Anna Gustavsson, Sofia Zwedberg barnmorskor, Karolinska Universitetssjukhuset
  • Kerstin Lindahl, barnmorska, Danderyds sjukhus,
  • Elisabeth Hjärtmyr, barnmorska, barnsjuksköterska, BB Sophia
  • Gunilla Holland, barnmorska, Södersjukhuset
  • Marianne Schedvins, Anncharlotte Lindfors, barnsjuksköterskor och vårdutvecklare, barnhälsovården, Stockholms läns landsting
  • Helena Martin, barnhälsovårdsöverläkare, Stockholms läns landsting

Kontakt

För upplysningar kontakta Kristin Svensson, Karolinska Universitetssjukhuset.

Om Amningsstrategin

Stockholms läns landstings amningsstrategi baseras på en gemensam deklaration från Världshälsoorganisationen (WHO) och UNICEF.

Syftet med Amningsstrategin är att föräldrar och barn ska få ett så samstämmigt omhändertagande som möjligt, grundat i vetenskap och beprövad erfarenhet.

Gemensam amningsstrategi bidrar till samverkan och gemensam policy genom hela vårdkedjan, så att all personal inom Stockholms läns landsting kan ge vägledning med mamma, partnern och barnets bästa ur ett helhetsperspektiv.

Amningsstrategin är framtagen av representanter från Stockholms läns landsting 1998, reviderad 2007 och 2015.

Mer information

Amning idag: Gothia 2014

Amning i Vardagen. Marit Olanders. Karneval förlag 2013

Amningsguiden. En guide om amning för fullgångna, underburna, friska eller sjuka barn, utifrån WHO/UNICEF:s 10 steg till amning. Weimers L, Gustafsson-Nyström H, Gustafsson A. 2008
Guiden kan beställas via Amningsguiden.

Amningshjälpen

Amningshjälpen är en ideel verksamhet som bygger på amningsrådgivning, främst via telefonsamtal och mejl.

Breastfeeding. A guide for the Medical profession. Lawrence, RA, Lawrence, RM. 7th edition. St Louise: Mosby; 2011

Bröstkomplikationer i samband med amning. Regionalt vårdprogram 2016, utgåva 3.

Core Curriculum for Lacatation Consultant Practice. Tredje upplagan edited by Rebecca Mannel, Patricia J Martens och Marsha Walker