Bedöma behov av insatser vid förskrivning av hjälpmedel

Behovsbedömningen ska utgå från brukarens hela livssituation, vilket innebär att förskrivaren måste ta hänsyn till brukarens såväl fysiska som psykiska och sociala behov. Brukarens inflytande i förskrivningsprocessen är väsentligt och ska bemötas med respekt. Det gäller att ta tillvara de erfarenheter och kunskaper som finns för att på bästa sätt kunna tillgodose de behov som en funktionsnedsättning innebär.

Att välja väg till hjälpmedel

Förskrivaren ställer sedan de uttalade behoven i relation till andra planerade och/eller genomförda åtgärder samt lokala förutsättningar, för att därefter välja väg till hjälpmedel. Planerade och beslutade insatser samt individuella målsättningar ska framgå av en rehabiliterings- eller habiliteringsplan, det är viktigt att tydliggöra målet med förskrivning av ett hjälpmedel. Utgångspunkten är att brukarens behov ska tillgodoses med så enkla hjälpmedel och/eller lösningar som möjligt.

Om brukaren samtycker bör samordning även ske med andra eventuella involverade verksamheter, som arbetsgivare och Försäkringskassan.

Stöd vid egenansvar för hjälpmedel

I fall där behovsanalysen visar att det finns behov av hjälpmedel som faller in under rubriken egenansvar, så kallade konsumentprodukter, ska förskrivaren informera brukaren om lämpliga produkter och var de kan köpas.

Produkter som betraktas som hjälpmedel kan också bli ett egenansvar om det individuella behovet inte bedöms som en hälso- och sjukvårdsinsats. Det är brukarens behov och de aktiviteter som ska kunna utföras som avgör om hjälpmedel kan förskrivas eller om behoven ska tillgodoses som ett egenansvar.